måndag 20 april 2015

Måndag och drömmar om sommar

Det är så långt mellan skriverierna. Jag mår bra. riktigt bra mellan varven. Bara jorden vill torka upp så mycket att vårt stora trädgårdsprojekt kunde dra igång. Just nu ser "trädgården" ut som en en begynnande byggarbetsplats. :)

Här inne har jag börjat med förberedelserna. Fröna gror och det ser ut att bli många plantor att sätta i myllan när frostnätterna är förbi.

Att vara ute varje dag på en promenad är ett MÅSTE för mig. Ett tvång jag själv ställt mig under. Jag är en grymt olydig person om jag inte tar mig i kragen. Som Pippi! Måste helt enkelt säga till mig på skarpen och det är alltså med en viss respekt jag snällt tar på mig träningskläderna varje dag. Rain or shine!

I dag t ex. Njuter mig hög över att kunna gå med stavarna igen. Rollatorn var bra när det var dåligt före, men nu får den snällt stå. När jag går med stavarna känner jag att hela kroppen är i gång. Förutom att det här med promenader är skönt har jag dessutom skaffat mig en motionscykel. En fin sådan. Så nu ska jag försöka köra ett pass på den också varje dag. Benens muskler är inte vad de borde vara.

Efter mitt krampanfall i början av mars har jag ju undersökts en del. För några dagar sen fick jag svar på magnetröntgen av hjärnan. Det var ett lättande besked! Inget avvikande! Kvar finns ännu en undersökning. Ett EEG som ska tas när jag sover. Före det får jag inte sova på 24 timmar!! Huuua! Hur ska JAG klara av det!? Det blir att sitta vid datorn hela natten och ta tändstickor med i bilen till Vasa. Ja, just det! För att hålla ögonen öppna har jag hört att man kan gillra upp ögonlocken med just tändstickor! :) Nå, den dagen den sorgen.

Smultron sommaren 2014

Blommor vid sommarstugan 2014

Sommaren 2014 vårt "land"

fredag 10 april 2015

Min dag idag och lite drömmar därtill

Jag har vaknat till "liv" igen! Det känns bra. Ska försöka ta tag i saker jag har på hälft. Göra färdigt och städa undan. Jag har märkt på mig själv att halvfärdigt gör mig mera trött och nere. Så nu tar jag en sak i taget och det går ganska bra. Jag har bl a fäst en massa trådar. Så är det med mig, som handarbetar mycket. Gillar projektet ända fram till att det är dags att fästa alla trådar. Men nu ska det göras.

Jag mår bra nu. Är snällare med kosten och äter mera "vanlig" mat. Jag hade ju, innan jag hamnade in på sjukhuset, ätit en del svamp t ex och det kanske inte är det bästa om man har problem med gallan.

Det är skönt att det blir vår. Jag känner ett litet lyft. Det är snart dags att skaffa rejäla knäskydd och inta position lämplig för trädgårdspyssel! :)

Drömmer om liljor och annat storblommande. Höga spiror av ovanliga växter som drar till sig humlor och fjärilar. Mossflox i drivor. Porlande vatten och tunga bärklasar i vinbärsbuskarna. Jag vet att det inte kommer att se ut så genast, men det är målet.

Jag ska ringa patientombudet idag. Beställa tid för att dra igång processen. Det måste göras. Jag VILL göra det! Ingen ska behöva drabbas på samma sätt igen! Och ändå händer det. Gång efter annan- misstag, slarv och katastrofer.

Men en sak i taget. Idag ska jag träffa en del politiker inför riksdagsvalet. De kör sina rundor och idag är det "vår" tur. Så blir det ett biblioteksbesök. Stickat, pysslat och trädgård ska jag leta efter idag, som alltid. Handla mat och sen hem för "fredagsmys". Låter inte det som en ganska bra dag för en tant som jag?

lördag 4 april 2015

Sparven

Igen en resa. En tankepaus i livkarusellen. Hur?

Sjukhus. Smärtor. Rädsla. Oro. Smärtor. Jag vill inte dö än.

Får man säga så när man en bekännande kristen? Att dö borde väl vara en längtan? Men jag vill inte det. Inte nu. Inte än.

Jag SKA inte dö nu. Inte av det här i alla fall. Men så ont att jag trodde det var så. Och inte bara jag. Stackars älskade!

Jag är hemma. Redan. Skriver ord. För ni vet. Orden som behövs. Känner tacksamhet. Hjälpen fanns. Leenden som förstod. Ögon som såg. Inget tvivel. Inte nu. Som då ...

Blev jag så omskakad då? Jag jämförde. Genast när jag orkade jämförde jag. Nu var det värme. Handling. Kompetensen. Jag var trygg. Låg som en sparv i handen på Herren. Det gjorde jag då också. Det gör jag jämt. Grå och liten.

Jag är hemma. Omvärderar ännu en gång. Viktigt. Mindre viktigt och stoft. Vad är vad? Det känns. Inget annat än det nödvändiga. Låta stoftet blåsa bort. När "Viktigt" talar blåser stoftet bort. och då ser jag allt. Tydligt.

Energin. Den är inte här. Inte nu. Färskvara. Bäst före när? Samlar den. Får vila i Handen. Läkas och samla på varma känslor. Blåa skyar med vita moln. Närmare än så kommer Han inte. Han håller mig.

Det är viktigt.

Jag faller ur boet. Då är Handen där. Håller. När energin kommit lyfter Handen. Mot det blå. Ger mig rätt. Lär mig flyga. Igen.

Nu får jag bara vila. I Hans Hand.Där får jag ro.