Tung månad bakom oss. Hösten är här.

Snart en månad sen jag skrev. Så lite jag visste den dagen. Så lite mot det jag vet nu!

Samma dag som jag skrev senaste inlägg blev vår mamma biten i handen av en huggorm! Det blev bråttom till sjukhuset där hon fick stanna i 5 dagar. När hon kom hem stannade jag 10 dagar hos henne för ensam hade hon inte klarat sig. Men nu är hon på fötter igen men det har varit en verkligt tuff tid för henne. Och jag säger bara: SE UPP FÖR ORMAR! Det är fruktansvärt vad de kan ställa till med!

Det med mamma hände en tisdag. Torsdag morgon kom det ett nytt slag.

Min kära väninna hade tragiskt ryckts bort. Några och 40 år. Inga förvarningar. Hon som precis fått börja sitt liv som fru och mamma. En son på knappt 9 månader stod plötsligt utan mor. Så grymt och så omöjligt att fatta. Vardagen rullar på för oss alla. Vi tänker inte så mycket på det där att verkligen ta hand om våra relationer. Inte bara till vår livspartner utan också till de som finns omkring oss. Grannar, arbetskamrater och andra som vi kommer i kontakt med. Ska det behöva krävas svåra händelser för att vi ska stanna upp och tänka till?
Tårarna och bönerna har varit många. Vi har försökt hjälpa och stöda där vi förmått. Det känns bra att veta att det man gör gör skillnad. Underlättar för någon i stunden.
Senaste lördag var det begravning. En ljus och fin stund, precis en sån begravning som hon själv hade tyckt om. Vardagen för hennes lilla familj börjar småningom forma sig och livet gå vidare. Vi som stod henne nära vet att hon har det bra där hon är och att hon väntar på oss! Saknar henne! Minns.

Hösten är ändå skön på något sätt. Mörkt på kvällarna. Tända ljus. Brasa. Eftertanke och vila. Ute har trädgården börjat ställa sig inför vintern. Det blommar inte så mycket mera.
Nu har byggkillarna packat ihop efter att ha avslutat fasadrenoveringen på vårt hus. Precis idag!
Småfix ännu men det blir också klart inom kort. Så maffigt med nya fönster även uppe på övre våningen.Nu ska vi städa upp och sen blir det att börja fundera hur sommarmyset på vinden ska ta form. Det blir liksom aldrig färdigt!

Det har varit mycket senaste tiden som ni förstår. Jag är rejält trött och tillåter mig att ta det lite piano mellan mina små uppdrag. Försöker att säga Nej när det inte är absolut nödvändigt att jag säger Ja. På så sätt ska jag nog återfå krafterna småningom. Men den här gången kommer det nog att ta tid. Så pass väl känner jag min kropp.

Ha en skön höst alla läsare!

Beroende eller besatthet?

Förkylningen börjar lägga sig en aning för mig men maken är fortfarande så täppt. Men livet segrar! :)

I går gick jag länge och funderade på kreativitet. Inget nytt i och för sig. Är det normalt att vara som jag är? Att man har ett verkligt "behov" av att skapa. En "besatthet" skulle jag nästan kalla det. Problemet med det är ju att man sällan får avsättning för det man skapar. Fantasifulla kreationer som är en fröjd för ögat men den riktiga funktionen är ifrågasatt. Eller är det just det som är funktionen med det. att det ska vara en fröjd för ögat. Synintryck är för mig, som för de flesta andra, oerhört viktiga. Vi ser och gillar, ser och ogillar. Ser sånt vi tror inte berör oss men kan vid ett senare tillfälle konstatera att så inte var fallet.

Jag vill skapa synintryck- att reagera på. Hur, sitter ju i betraktarens ögon. Allt behöver inte ha den uttalat "praktiska" funktionen för att vara viktigt. Så nu ska jag tänka så och göra mig bekväm med det- Att använda gåvan att vara kreativ, att se färger och skapa glädje, utan att ställa krav på vare sig mig själv eller nåt annat.

Men hur ska vi som vill vara kreativa på lite udda sätt få avsättning för våra alster? Ska man ordna pop up- utställningar? Ska man bara "ha" dem på vinden. Synd i så fall för då får de ju inte fylla sin uppgift som ju i första hand var att glädja någon. Jag undrar om nån annan som skapar har samma funderingar! Berätta! Ge tips! Vi kanske kunde ordna nåt tillsammans.

Maila gärna om du har nåt du vill fråga eller diskutera! mary.nystrand@multi.fi är adressen

Träverk och nervvärk

Rubriken säger en hel del om hur det är nu. Inte bara ledsamheter.... O nej! Jag kan ju börja med det som är kul och som kanske är det som märks mest just nu. Vår fasadrenovering! I måndags började byggkarlarna Eng med att riva och rikta. Så mycket som kan hittas. Visst finns det lite mjukare delar i timmervirket under bräderna som tas ner men det åtgärdas och tas bort. Det blir så fint, fastän det är "precis som förr". Gult. Men det syns ju att nåt gjorts. På vindsvåningen byts alla fönster ut och det gör att utsidan faktiskt ser mera "proper" ut tycker åtminstone jag. Hoppas att det får vara uppehållsväder nu en tid framöver för jag tycker synd om grabbarna som ska jobba ute i regn.

Senaste natt var en verkligt jobbig natt. Jag har inte haft så mycket värk den senaste tiden men i natt blev jag nogsamt påmind om att det är nåt som inte är som det ska i min kropp. Nervvärken som jag inte haft på länge var plötsligt där! Omöjligt att sova. Tandvärk i benet och främst i yttre delen av foten och vaden. Det går inte att beskriva med annat ord än just "tandvärk". Har man haft det någon gång så vet man vad det vill säga. Idag har jag klätt mig i vintermundering och tänkte att det skulle lindra. Nej då. Får ta maxdos av värkmedicinen nu.  Vet inte om detta är pga lågtrycket de lovat eller om det är nåt som håller på att ske i ryggen. Hoppas på det första men fruktar det värsta. Men Blott en dag i sänder...

Ha en fin torsdag och vi som gillar att se på Ernst får ju vårt lustmäte i kväll!

Läger på kommande

Det blir glest mellan uppdateringarna när man har mycket att stå i, men en sak ska jag berätta.

I morgon startar det! Ett tvådagars läger! Ser verkligen fram emot att få ta emot deltagarna! Njäe, det blir troligen bara en deltagare och ett par ledare på det här speciella lägret.

FAMMO- lägret.

Hon ringde i kväll och undrade när hon kunde komma. Om det passar på förmiddagen. Det är klart att läger måste starta på förmiddagen. Annars blir det ju inte tid för lunch, mellanmål, middag och kvällsbit! Däremellan ska vi ha utevistelse om vädret tillåter, diskussion och virkskola! Det vet hon inte om. Det ska bli en överraskning. Hon vet att jag hittat på nåt som är hemligt också.

Att printa ut fina bilder att måla ska vi också hinna med.

Tiden för kvällsbit får komma i god tid för annars blir det så kort tid för soffmys. Det är viktigt! Då får vi plocka fram stearinljusen och njuta! Läsa nån bok och bara fundera.

Sen blir det nattning och kram och aftonbön. Det är lika viktigt för henne som för oss.

På onsdag blir det sen glada upptåg och mycket lek. Kanske det går att klämma in nån glass mellan varven också... det är ju i alla fall sommar ännu några dagar.

Vardag, guldkanter och sorg

Vardagssysslorna kryper så sakta på. Och jag måste säga som att det är det bästa jag vet! Att livet mest består av vardagar stör mig inte ett dugg. När det sen ploppar och en och annan vardag med guldkant är det också välkommet. Men just nu är det vardagen. Att få ha vardag med sin man innebär ofta att vi tidvis har den på olika ställen. Nu just är det vildhavren som ska plockar och en och annan spannmålsvagn som ska köras iväg till köpare. jag rör mig runt hemmet för det mesta.

I går hade jag yngsta barnbarnet här några timmar och han gillade mest att titta på traktorn när K lastade säd. En sväng vis "pisstunnan" och vedlasset på den andra kärran verkade också intressera... eller farmor kanske bara inbillade sig. Önskade. Men TRAKTORN lät "brr" det var vi överens om! Vardag med guldkant.

Vi planterade också en del av de många växter vi fick som brudgåva. Päronträdet, hallon- och blåbärsbuskarna är i jorden och jag gick alldeles nyss en runda och vattnade rejält. Vill VERKLIGEN inte att de får en dålig start.
I dag lämnas nyckeln till festlokalen tillbaka. Det innebär att vi avslutar kapitlet "giftas". Vi gör det båda två med värme i hjärtat och ett leende på våra läppar! Så ska det vara.

Men mitt i glädjen finns även det ledsamma. Att jordelivet är så förgängligt. Att allt tar slut. Förvissningen om att vi får ses igen är närvarande men sorgen är tung ändå. Att vara äldre och se hur vännerna man haft i livet rycks bort en efter en måste vara en grym känsla.

Just nu är det vad min mamma går igenom. Vet inte hur många av hennes vänner som gått bort det senaste året. Ja bara de senaste veckorna. Ensamheten kryper på. Ingenting kan ersätta livslång vänskap. Vi finns där, men det är inte det samma. På lördag begravs en skriftskolkamrat, folkhögskolekamrat och ungdomsvän till mamma. Att de två flickorna sedan hamnade i samma by när de gifte sig gjorde förstås att vänskapen hela tiden funnits där. En mycket god vän till mig har mist sin mamma. Jag kommer att vara med på lördag. För mamma men också för honom och hans familj.

Frun har ordet!

Ett underbart minne! Vilken dag! Tack alla!

Vi kommer aldrig att glömma 16 juli 2016. Aldrig!

Alla glada vänner och släktingar som kommit för vår skull. Alla fina ord och vackra sånger. Både i kyrkan och senare också på festen.
Visserligen är vi trötta nu såhär efteråt, men det är ju inte att undra på.. Gamla mänskor! :)

Några bilder ska ni få. De är alla tagna av Fredrik Sandberg.

 

 

Min bukett som jag själv gjort av återanvänt tyg, broscher och knappar.

Checkar och taggar

Torsdagen var planerad att vare den andra saftningsdagen och det har vi hållit. Nu är det -Check- på det. Fasligt så många -Check- det blivit den här veckan. Det har gått enligt planerna och det är skönt. I dag har vi också hunnit prova alla kläder inför lördagen. Se till att allting passar och är ok. -Check- där då också!

En runda till församlingscentret och diskussion med kanslist och hon som verkligen kan köket där -Check-.
Nu vet vi hur många skedar som finns i skedlådan och vad vi eventuellt behöver låna i hop av annat.

Det är spännande men jag är inte nervös. Vet inte om K är nervös heller. Åtminstone inte ännu. Det känns rätt och bra, så vill jag sammanfatta känslan.

I morgon eftermiddag och kväll blir det sen att ta sig an festlokalen och göra fint utanför. Det är just nu det jag verkligen ser fram emot innan den stora dagen. Jag vet precis hur jag tänkt mig att det ska vara så det blir säkert inte så... men bra att ha föresatser här i livet! ;)

Jag förstår att ni börjar sukta efter bilder. Lunga bara! De kommer, men EFTER lördagen! Vill ju inte att ni som är våra gäster ska veta ALLT på förhand.

Sen kommer det att finnas en # på instagram där ni som vill kan kolla bilder sen- #marykenneth160716
Det finns förresten lite bilder där redan... förberedelser fotas också!

Fin fortsättning på torsdagen! Nu ska jag fortsätta med mitt! <3

Bröllopsveckan inledd

Måndagen är till ända. Måndagen då frågetecken blev  utropstecken eller ännu bättre--- "deletade". Härligt! Nu går vi mot vår stora dag och känner en stor glädje och en ännu större välsignelse att få uppleva detta. Att i högst mogen ålder hitta den man sökt hela livet. Den man vill åldras med.

Dagarna är ganska inrutade nu fram tills lördag kl 16. Då tar andra vid. Vi får njuta. Utan minsta oro eller bekymmer för något som helst!

I kväll har vår toastmaster varit här och vi har planerat festen så långt det nu går. Överraskningar lär komma. Men det finns gott om rum för dem också! Vi känner båda en stor lättnad efter samtalet och planeringen i kväll. Det blev precis som min mamma sa tidigare i dag. "Du ska se att för varje sak ni får lämna över åt hon som ska vara programledare kommer allt att lätta". Så talar en vis kvinna! Klart hon visste det!

Nu är det kväll och jag har satt en skön ansiktsmask och småningom får vi ta emot natten. Den som för oss en dag närmare vår bröllopsdag! Tack Gud för idag!

Fågelskrämmor och vilodagsvila.

Det är söndagskväll. Vilodagen börjar vara till ända. I dag har det verkligen varit vilodag här. Bara nu på kvällskvisten har jag gjort lite nytta. Vi har satt upp lite skräckinjagande, fladdrande grejer i
över jordgubbslanden. Hoppas nu de visar sig ha nytta också. Vackra är de inte men det "skiner jag i" som Alva i Madicken sa! Bären är våra och därmed basta! På tal om bär har jag ätit två rejäla nävar med smultron i helgen också. Jag har försökt flytta en del plantor till trädgården och det har lyckats över förväntan. Gott att äta direkt från plantan. Då vet man att det är sommar. Jag låter dem inte sprida sig hejvilt som de annars vill göra utan klipper revorna när de blir långa. Annars är jag rädd att de skulle ta över hela planteringarna.

Det är mindre än två veckor nu till vårt bröllop. Den ena efter den andra saken börjar falla på plats och det känns skönt! Verkligen skönt. I ärlighetens namn är jag nog ganska trött, men det är ju bra att det finns nättr mellan dagarna... dem tar jag till vara och sover när det går! :)

Från och med i morgon har jag gjort upp ett schema med saker som behöver göras varje dag. Inga stora saker men bara så jag vet att jag håller koll på göromålen och att allt inte blir till veckan innan. I morgon ska jag diska mjölkhinkar! Det ni! Sånt kan också behövas när man ska stå brud!

En dag på Kimo bruk

Den här dagen har tillbringats vid kimobruk.fi på Smidesdag. En verkligt fin dag med smidesskolning, marknadstorg, musik och den godaste köttsoppa. Började kaffetanden värka fanns det också bot för det.

Jag hade inte planerat på förhand hur jag skulle vara klädd under dagen men bestämde mig i morse för att jag skulle försöka få till en lite mer gammaldags klädsel. Jag sydde en randig långkjol på några minuter och sen grävde jag i garderoben efter annat lämpligt att ta på. Riktigt nöjd blev jag och det var idel glada kommentarer jag fick för min utstyrsel!

Så här fin var jag!

 

Det är vackert på bruksområdet. Den här bilden togs innan själva marknaden kommit i gång.

Mitt marknadsstånd.

Vimplar och babymössor på rad.

 Jag är riktigt nöjd med försäljningen och det är alltid roligt att träffa gamla bekanta och få nya. Det är bara ledsamt att det just idag var så många andra evenemang på gång. Det kunde varit mera folk i farten. Men det kommer nya Smidesdagar! Då ska vi hoppas att budet går ut i tid om gratis försäljningsplatser och att det är det mest underbara ställe för en sommarmarknad!
För att nu inte helt glömma bort smederna så ska ni också få en bild från smedjan. Det var så hett där inne att jag förundrar mig över hur det överhuvudtaget går att jobba i den hettan. Några duktiga smideskursdeltagare fanns också på plats. Kursen pågår i tre dagar. Ännu i morgon ska de få svettas och jobba. :)

Som avslutning på dagen vid Kimo Bruk hölls en tvåspråkig andakt ute i det fria. Att knyta ihop denna dag på det viset kändes riktigt och skönt!

Ett stort tack till alla som stod i arrangörsledet!

Det snurrar på!

Det är mycket just nu och jag tar många bilder. Men av förekommen anledning är det många av dem jag inte vill sätta upp här på bloggen i detta skede. Men lite sneakpeaks ska ni få i alla fall.
Bröllopet närmar sig och det är inte lätt att hålla tankarna fokuserade. Känns som om det flaxar hit och dit, inte minns när jag blir trött. Som i natt när jag vaknade mitt i natten och det fanns inte på kartan att jag skulle somnat om. Jag låg en god stund och tänkte vad jag skulle göra för att få sova. Men då blir det ju bara svårare. Tankarna var på alla praktiska saker som ska göras. Stora som små. Viktiga och totalt oväsentliga saker. Men som alla vet är det ju så att på natten blir allt mycket större och det gjorde förstås att småsakerna också fick oanade dimensioner.

När klockan var tre beslöt jag mig för att det fick räcka. Jag steg upp och drack lite mjölk och åt en banan. Skulle säkert hjälpa, tänkte jag. Men det var inte magen som behövde fyllas. Det var huvudet som behövde tömmas i stället.

En lista med allt som bör göras eller tas reda på blev skriven. En omfattande lista. När jag tittar på den nu inser jag att det var självklart att jag inte kunde sova med allt detta i tankarna! Men sommarnatten är ljus och lång... vad gör det om jag tog några småtimmar till hjälp och rensade lite.

Det är viktigt att vila också. Det gjorde vi under midsommarhelgen. Verklig vila. Midsommarafton på Klippan och sen två dagar vid Viktos (sommarstället i min hemby) gjorde så gott. Att påta i blombänkarna och plantera är vila för mig. Jag älskar jord under naglarna... Men nu försöker jag undvika det och i stället använda handskar! ;)

Viktos, sommarhuset.

Trädgården vid Viktos.

Trädgården vid Viktos.

Färgning och provkamning.

Nåt i den stilen.... ;)

Ring och äkta känslor

Onsdag. Det är skönt väder. Vi har redan hunnit ett varv fram o tillbaka till Vasa. Ärendet var att hämta ringarna, så nu är det gjort. Men förlovningsring blänker som ny och den andra.... ja den är EXAKT som jag ville ha den! Nu är den satt i förvar och gömma av min blivande man, för annars tror jag att jag skulle ha svårt att låta bli att fingra på den och prova hela tiden. *Känner mig speciell och älskad*

Inte ringen för mig. Men en av de dyraste i världen är den! Googlat.

När nu tårt -och kakfunderingarna klarnat ska jag börja texta placeringskorten småningom. Handgjorda de med! Ville genast från börja göra så mycket som jag bara orkade och kunde själv. Det har blivit en del. Inbjudningskorten var tydligen omtyckta av många och det gläder oss förstås eftersom det var satt en hel del jobb med dem, men ack så roligt de var att göra!

Det är ganska mycket tankar nu i mitt huvud som ni förstår. Det är så påtagligt att jag är älskad för den jag är. Att mannen jag älskar verkligen älskar mig. Inte för nåt annat än bara för den jag är. Men fel och brister. Och hans känslor är besvarade till 100% för han är underbar. Precis som han är. Vi passar för varann, kompletterar varann och har samma värderingar i livet. Den stora dagen firar vi tillsammans med släkt, bybor och vänner. Det kommer att bli en bra dag som vi får ta med oss och minnas livet ut. Självklart hoppas jag att "nån" fiffikus" har något litet i programväg också som förgyller ännu mer...

Om ett par timmar börjar min resa mot Storkyro med mina körvänner. Det blir roligt att göra något extra med det gänget också.

Det var dagens funderingar! Njut av dagen!


 

OSA, bakverk och körresa

Nu har datumet för att svara på OSA till vårt bröllop gått ut. Svaren vi fått har fått mig att konstatera att man får vara glad att man kan äta allt möjligt utan att tänka på allergier. Det finns många bara på vår lilla lista som drabbats av det. Allt från mjölkallergi till gluten- och laktosintolerans till allergi för olika matvaror som nötter och räkor bland annat.

Så det är definitivt ett tacksamhetsämne idag att inte behöva tänka på sånt. Det enda jag brukar ta det lugnt med är mjukt bröd, men det är ingen allergi. Det är bara det att jag mår bättre av att inte äta det!

Bilden googlad

I kväll ska jag iväg till A som lovat ta sig an merparten bakverken till vår stora dag. Spännande! Men jag vet att hon är superskicklig och kommer garanterat att överraska med sin talang! Vi ska förstås ha tårta av något slag, men det får bli en överraskning för både gästerna och er andra. Än så länge vet vi ju inte ens själva vad det blir!

I morgon på eftermiddagen drar kyrkokören i väg på en liten turné till Storkyro där vi på kvällen ska få sjunga i den gamla stenkyrkan tillsammans med kyrkokören där. Vi har övat in sånger på svenska, finska och hebreiska inför resan och uppträdandet. Det ska bli så spännande att sjunga med en annan kör som vi inte övat tillsammans med. Men det blir säkert bra det också. Ser fram emot det.

Jag är lite bekymrad för gräsmattan som vi sådde här senast.... det kom ju otroligt mycket regn i flera dagar efteråt och när jag tittade till sådden i går märkte jag att vattnet skjutsat i väg fröna riktigt ordentligt. Det ligger strängar av gräsfrö här och där. Blir väl att göra om proceduren... men det är en världslig sak!

Midsommaren närmar ju sig och våra planer är inte klara ännu men vi kommer säkert att njuta av helgen på olika sätt. Nu ska vi först ta några vardagar och lite stök.

Ha det gott!

Verkliga vänner och småprat på väg mot Dagen D!

Idag vill jag bara lyssna på kroppen. Känna efter helt och hållet. Inget forcerande för måsten skulle bli för jobbigt idag. Jag tror att jag behöver vila lite. Svårt att få tag på sömnen i går. Massor med tankar och funderingar gjorde att jag låg vaken väldigt länge. Men nu är jag lugn. Nu vet jag att jag har vänner som är "verkliga" vänner som ställer upp när det behövs. Som lyssnar när jag har problem. Ni vet precis vem ni är och tack för att ni fanns där i går när jag "dippade" rejält. Jag vill så gärna lita på att allt ordnar sig. Det GÖR det! Tack var er, våra vänner!

Mycket trevliga funderingar i går med bland annat fokus på brudsminkning. Jag sminkar mig inte ofta, men vill ha en vacker sminkning jag känner igen mig i den dagen. Bästa sättet är då att tala med mina Mary Kay- vänner! Så det kommer säkert att ordna sig också!  Släpper det! :)

Så talade vi några ord om dekor i kyrkan. Blommor och så. En vacker vigselrya finns också i Oravais kyrka.
Psalmer och sånger i kyrkan är klara. Så även brudmarscherna. Inget mer om det! De som sitter i kyrkan 16.7 får se och höra.

Men ännu om verkliga vänner.

Jag har vetat det sen jag var liten. Det är inget nytt. Mina bästa vänner har alltid hittats bland troende. Jag hoppas att jag också kan vara en sådan vän. Det finns en förståelse och en ödmjukhet i de kretsarna. En vilja att göra det lilla man kan, villigt och glatt. Tacksam att jag får ha såna vänner omkring mig! Alltid!

Nu går vi in i sista veckan av O.s.a.- tiden. Hoppas det ännu droppar in många anmälningar från vänner och släkt som vill dela vår glädjefest!

Dansen som kom av sig...

Ibland nästan dansar jag fram av glädje trots att jag nu inte är så vidare dansant, av förekommen anledning. Men sen kommer nåt som får mig att snubbla till. Sakta in på hoppsa-stegen och stå still en stund. Klart att man inte kan dansa och hoppa genom livet utan snubbel, det förstår även jag.Jag blir så lessen när det händer. Blir ganska lätt lessen. Å andra sidan blir jag lätt glad också! Just nu snurrar många tankar i mitt huvud om hur allt ska ordna sig inför vår stora dag. Vi har det mesta klart men ännu finns några rätt så stora frågetecken. Men jag måste bara låta det falla från mina axlar. Annars blir det för mycket att bära.

"Allt löser sig". Det är ju nåt jag alltid återvänder till i funderingarna jag har. Den här gången jag jag trots allt inte tänka "jag får göra det själv i värsta fall"- det skulle vara lite väl krystat.

Men nu ska jag försöka koncentrera mig på att vi säkert kommer att få en bra kväll i kväll! Jag har packat ner mina sydda alster och ska småningom åka mot Vörå där jag har möjlighet att sälja i kväll. Det blev några söta babymössor i går och sen har jag av det jag tidigare sytt också. Några ursnygga väskor finns också med i lådan.

Det är väldigt roligt att återanvända tyger. Det är så "jag", vilket också ska framkomma vid senare tillfälle. ;)


Solen skiner helt plötsligt! Tyckte det såg ut att bli regn nyss. Men se det var inte så Han ville ha det! Ha en skön kväll!

Fredag som den kan te sig i mitt huvud

Svalkande vindar gjorde att jag vistades en stund mellan bärbuskarna i trädgården. Vi satte 6 nya buskar i höstas och de har vuxit sig riktigt fina redan. Det är marken MELLAN dem vi håller på med nu. Jag gödslade buskarna riktigt ordentligt med brunnen kogödsel tidigare i vår och nu har det satts till ett rejält lager med bark runt varje buske. Så det var bara gräsfröet kvar då. En del såddes tidigare i veckan och nu tog jag en del i dag. En liten smal remsa är kvar att bearbeta. Men nu ville jag inte mer. Inte just nu.

Sån är jag. Hoppar på från en sak till en annan. Det får inte bli långtråkigt. :) Men lika lätt har jag att fastna i det jag tycker är verkligt skoj. Jag vet inte om jag är normal eller mindre normal men det spelar ingen roll, faktiskt! Jag trivs med livet som jag har det nu och det är huvudsaken.

Visst finns det saker jag gärna skulle se var annorlunda men vissa saker rår vi människor inte över. Det är bara att be och hoppas och lämna svårigheterna till Honom som ser och vet utan att vi behöver förklara för Honom. Sån är min Gud! Jag har varit bitter i mina dagar men det finns inget som tar så mycket energi och kraft som att leva med bitterheten. Att hela tiden tolka allt så att man får det att bli ens eget fel. Det må sen vara stort eller litet. Så vill jag inte ha det mera. Varje människa tar ansvar för sitt liv och sina vägval. Sen kommer det sånt emellan som man låter sig påverkas av på olika sätt.

Djupare tankar så här på fredagen.

Nu ska jag googla på brudkamningar. Klänning behöver jag inte googla på mera! Skor blir ett kapitel för sig. Mina fötter är lite krävande. Men allt löser sig sa han som ... i badkaret....

Besked och bröllopsförberedelser

Glädjande besked kan jag ge er! I förrgår fick jag brev från Patientförsäkringscentralen. Ett brev jag öppnade tillsammans med min blivande make. Händerna darrade och jag vågade knappt läsa.

JAG HAR FÅTT MIN SKADA GODKÄND SOM VÅRDFEL!

Förstår ni? Nej.. det kräver jag inte heller att ni ska göra. Knappt jag gör det själv, om sanningen ska fram. I mitt hjärta har jag vetat att allt inte gick rätt till när jag vårdades på VCS hösten 2013. Men det att det skulle komma "grönt" från PFC... och så pass snabbt efter att jag lämnat in mina papper... fantastiskt. Tänker som så: Kanske de reagerade precis som många andra gjort under årens lopp. Varför gjorde de inget tidigare? Nu tänker jag varken spekulera i det, eller i nån annan fråga heller vad rör detta beslut. Jag får lämna in mina skadeståndskrav och sen vänta på ett nytt besked. Känns bra. Otroligt bra.

Jag njuter av att kunna jobba på i trädgården, som jag verkligen älskar. Det är tungt. Det kommer man inte ifrån. Men å andra sidan är det en superbra motionsform och muskelträning för mig. Nu har vi ju haft en riktigt ordentlig värmebölja här  i Österbotten och det har varit snudd på FÖR varmt att göra något trädgårdsarbete dagtid. Men det växer så det knakar och blommar gör det också!

Just nu är det bråda tider här hos oss. Inte bara med jord- och skogsbruket och hemträdgården då. Nej, om några veckor blir det faktiskt bröllop! Inbjudningarna har gått ut och O.s.a svaren börjar komma in. Vi har bjudit in drygt 100 gäster men vet redan att alla inte kan vara med den dagen, tyvärr. Jag är så lycklig att ha hittat min älskade Kenneth! Han är en klippa som ger mig så mycket kärlek och trygghet. Vi  kallar vår bröllopsfest en "tacksägelsefest". Vi har så mycket att vara tacksamma för. Inte tacksamma bara för den dagen, 16 juli, utan ALLT! Våra liv har varit svåra, i perioder, men vi har båda två tagit oss igenom sjukdom och annat som drabbat oss. Vi har båda vår tro som kraftkälla i allt vi tar oss för. Och nu vill vi ge våra löften till varann inför Gud och våra vänner. Alla vänner har ju inte rymts med. Det blir ju så. Men ni finns med oss i våra hjärtan den dagen, oberoende om ni sitter i kyrkan eller finns nån annanstans.

Ha en fin fortsättning på veckan och GRATTIS alla som får sin examen nu i dagarna!

Trädgårsdag

Återanvändning är min grej! Nu har för ett par veckor sen hittat två lådor i plast som får bli mina gulliga små odlingslådor för sallat, dill, persilja och salladslök. Att plantera tätt lärde vi ju oss i Strömsö nyligen så det ska jag anamma. Lådorna härstammar från tiden när det ännu fanns kor på gården och användes för diskning av mjölkmaskinsdelar. Smart va! Dessutom finns det hål i botten så det är ingen risk för att vattnet ska bli kvar i lådan och förstöra mer än göra nytta. Det är en sak jag ska göra idag. Sen får vi se resten. Men på utsidan ska jag hålla mig i varje fall.

En annan del av återanvändning som intresserar mig mycket är att återanvända stenar! Det är också en sak jag ska försöka hinna med idag. ett litet stenrös ska väsa fram småningom. Grunden är lagd men ännu återstår mycket jobb innan den här "trädgårdsprackaren" är nöjd! Allt har dock sin tid.

Hoppas ni alla får en fin dag och ett veckoslut att njuta av!

Uppdatering nästan varje år!

Tack vare att jag hittade en massa fina bloggar när jag satt och surfade kom jag på att jag också har en "livsblogg"! Att jag inte skrivit där på jättelänge är en annan sak!
Men ni kanske vill veta hur jag har det just nu!?

Jag har kommit långt i min rehabilitering och har klarat av att träna upp min muskelstyrka rätt så bra i vår. En rehab- period på Malmska sjukhuset gav mig precis exakt det jag behövde! Jag beslöt i början av perioden att jag skulle låta min käpp bli kvar i hörnet. Att jag skulle lära mig gå utan den. Och nu gör jag det. Men skadan kvarstår precis som förr. Det är bara det att med bättre muskelstyrka går det mycket bättre. Dessutom har jag börjat göra längre och längre stavgångspromenader. Men då använder jag också benstödet jag har. Peroneus- stöd heter det på riktigt.

Det om det!

Den här tiden på året börjar jag vakna till liv. Det är nog tack vare trädgårdsarbetet som energin återvänder. Planerar vidare på det som påbörjades i fjol. Bärbuskarna vi planterade i höstas har klarat vintern och vad det nu ser ut kan vi till och med förvänta oss ett och annat ätbart från dem redan i år. En del av jordgubbsplantorna verkar ha dött under vintern men det får vi förnya efterhand. Det allra roligaste just nu är att jag snart ska få börja plantera i stenpartiet vi började på i höstas. Lite mera stenar och sen får det bli marktäckare och taklök blandat med annat fint. Men nu regnar det... och det får vi räkna med i flera dagar framöver tyvärr. Men växtligheten tackar och tar emot!

Hoppas ni hittar tillbaka hit emellanåt! Jag ska försöka uppdatera lite mer än en gång varje vår! :)