torsdag 21 juli 2016

Vardag, guldkanter och sorg

Vardagssysslorna kryper så sakta på. Och jag måste säga som att det är det bästa jag vet! Att livet mest består av vardagar stör mig inte ett dugg. När det sen ploppar och en och annan vardag med guldkant är det också välkommet. Men just nu är det vardagen. Att få ha vardag med sin man innebär ofta att vi tidvis har den på olika ställen. Nu just är det vildhavren som ska plockar och en och annan spannmålsvagn som ska köras iväg till köpare. jag rör mig runt hemmet för det mesta.

I går hade jag yngsta barnbarnet här några timmar och han gillade mest att titta på traktorn när K lastade säd. En sväng vis "pisstunnan" och vedlasset på den andra kärran verkade också intressera... eller farmor kanske bara inbillade sig. Önskade. Men TRAKTORN lät "brr" det var vi överens om! Vardag med guldkant.

Vi planterade också en del av de många växter vi fick som brudgåva. Päronträdet, hallon- och blåbärsbuskarna är i jorden och jag gick alldeles nyss en runda och vattnade rejält. Vill VERKLIGEN inte att de får en dålig start.
I dag lämnas nyckeln till festlokalen tillbaka. Det innebär att vi avslutar kapitlet "giftas". Vi gör det båda två med värme i hjärtat och ett leende på våra läppar! Så ska det vara.

Men mitt i glädjen finns även det ledsamma. Att jordelivet är så förgängligt. Att allt tar slut. Förvissningen om att vi får ses igen är närvarande men sorgen är tung ändå. Att vara äldre och se hur vännerna man haft i livet rycks bort en efter en måste vara en grym känsla.

Just nu är det vad min mamma går igenom. Vet inte hur många av hennes vänner som gått bort det senaste året. Ja bara de senaste veckorna. Ensamheten kryper på. Ingenting kan ersätta livslång vänskap. Vi finns där, men det är inte det samma. På lördag begravs en skriftskolkamrat, folkhögskolekamrat och ungdomsvän till mamma. Att de två flickorna sedan hamnade i samma by när de gifte sig gjorde förstås att vänskapen hela tiden funnits där. En mycket god vän till mig har mist sin mamma. Jag kommer att vara med på lördag. För mamma men också för honom och hans familj.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar